Sida vid sida, tillsammans hand i hand?

Ytterligare en klok taxi-chaufför har uttalat sig och påverkat mig och mina tankar. Den här gången gällande religionsfrihet. Jag ser idag en artikel på http://www.expressen.se/1.683581 som handlar om just detta. I Sverige vet jag nog till 99 procent vilken religion mina bekanta tillhör. De flesta är såklart som medelsvensken inte troende, men formellt ändå kristna och konfirmerade. Sen finns de frikyrkliga. Och det känner man ju till att de är. Inte för att de uppträder annorlunda eller på annat sätt "avslöjar" sig, men man har det som en identitet på nåt sätt ändå. Och de som jag känner hemma som är muslimer - de vet man definitivt att de tillhör just denna religion. Och de få katolskt kristna jag känner vet jag var jag har. Och ateisterna. Och den enda satanist jag känner. Och ett par buddhister (nja...eller kanske mer Hollywood-ister??? (Förlåt. ;)) ) Sverige är landet där det råder religionsfrihet. Där man inte ska dömas på grund av sin tro och där alla övertygelser är lika värda. Men jag lägger ordentlig kraft på att hålla reda på allt detta tydligen. En ny insikt. Tack, kära taxichaufför.

I Dubai är det inte på samma sätt. Jag har faktiskt ingen aning om vilken religion som mina kollegor tillhör. Och det angår mig inte. Jag förutsätter såklart att de jag känner som väljer att gå och be några gånger varje dag är muslimer - men jag lägger mig inte i det. Och jag tycker inget om det.

I detta arabiska land (omgivet av den kokande mellanöstra grytan där man med trons motiv slår ihjäl varandra) är religiös tillhörighet mer eller mindre oväsentligt i min vardag. Jag kan ha fel, men jag skulle tro att det inom emiratets gränser ryms fler religioner än i norra europa. Religionsfrihet eller ej.