Hur kan någon vilja ha en Lambourgini?

Stavas det ens så?

Våra grannar har i varje fall 3 av den sorten. Eler njae, inte helt sant, de har 2 och sen en till som ser nästan likadan ut, men som inte är en Lamxagdjalgqw, utan nåt annat. Kan det vara en Mazerati kanske? De matchar. En 80-tals spygrön och två Slalomoverall-gula. Till dessa bilar har man valt att fylla ut med en Mercedec 500 nåt och två stora vita Vans. Det är liksom ganska crowded på deras uppfart. Och det bästa är att gatan liksom jämnar ut sig eftersom vi i vårt hus har tre snygga silvriga racerspjuts-Mitsubishi Lancers. IIIaah!

Vi håller oss till våra Lancers för det verkar så himla jobbigt med en Lamba (som det från och med nu heter). När jag åker till kontoret så stiger jag upp, äter frukost och stoppar nyckeln i låset på bilen och drar. Våra stackars, stackars grannar är tvingade att gå upp flera timmar tidigare än oss. De får ta av den svarta tighta bilstrumpan som obligatorsiskt träs över bilen var kväll. Sedan måste de öppna bildörrarna i en underlig procedur, där dörrer flyger uppåt, så att om man inte aktar sig, riskerar att pricka in en ordenligt upper-cut. Sedan slår de igång motorn, och till och med vi grannar får slå händerna för öronen för att skydda trumhinnorna. Sedan är det dags för de stackarna att klättra in i bilen, ca 20 cm över marken. Som tur är så är våra grannar japaner, och inte särskilt långa, men min fantasi kan skena när jag försöker se mig själv kränga mig in i den bilen på ett något så när värdigt vis (...och det skulle säkert göras vid någon tjusig VIP-entré med röd matta och en massa åskådare). När bilen äntligen rullar ut på trottoaren är det dags för tvätten. Varendaste enda morgon gnos och gnuggas det till förbannelse på de här gulgröna åken.

Någon timme senare, med ledvärk och ömma fingrar rullar bilen med lite tur äntligen iväg...

I´m so happy I dont have a Lamba.