Smak av Sverige

Åt lunch på kyrkan idag. Alltid bra. Men faktum är att man tror att köttbullarna eller osten ska kasta ens sinne handlöst in i minnenas värld och längtan efter nära och kära i Sverige ska växa till jättemonster. Men nej. Nothing! Inte den minsta tillstymmelse till deja vu infinner sig. Till vi kommer till kaffet. I rund, genomskinlig panna bryggs det. Och tillåts stå. Och stå. Och stå. Så när jag sörplar mitt kaffe - då plötsligt! Precis som att sitta på Krämarens snuskiga hak och ta en kopp vidbränt på maten. Hur kan det ibland vara godare än lyxiaste macchiaton there is?