Dragon Mart

Dubai ligger 1 mil från Shanghai. Överraskande? Inte särskilt va, när det gäller Dubai? Här är ju allt möjligt. Inte nog med att man nu bygger hela värdlen i Dubailand (jo, det är sant! - man kan välja att bo i Afrikas trädkojor mitt i mörkaste Tanzania eller i Eiffeltornet bland Paris mysiga stråk, eller varför inte i självaste Burj Dubai - fast i något mindre format... mitt i UAEs ökenlandskap) Nu kan man även handla i Kina, ca 15 minuter från IKEA. Här finns allt man kan önska sig. Vem har inte alltid velat ha en mobiltelefon som själva verket är en fickspegel? Eller ett plyschöverkast med paljettdekorationer? Jo, de som hellre suktat efter en bokhylla i plast föreställande Burj Al Arab. Och inte heller de som alltid drömt om den där piffiga armbandsklockan, som man liksom också fäster i fingrarna, med hjälp av glitterbeströdda ringar med kedjor. Wow! Jag kom hem med tre arabiska (yeah, right, men tydligen är de från nepal av bättre kvalité än de från Kina i alla fall) lyktor. Och en aldrig så tjusig vit hotellmorgonrock.

Thank you China! Min lördag morgon spenderade jag strosande runt mina nya lyktor i vit hotellrock och vita hotelltofflor (som jag snodde från Hilton Abu Dhabi sist jag var där...) med en kopp nybryggt kaffe och en chokladmuffins. Shit, va livet leker!

Hur kan någon vilja ha en Lambourgini?

Stavas det ens så?

Våra grannar har i varje fall 3 av den sorten. Eler njae, inte helt sant, de har 2 och sen en till som ser nästan likadan ut, men som inte är en Lamxagdjalgqw, utan nåt annat. Kan det vara en Mazerati kanske? De matchar. En 80-tals spygrön och två Slalomoverall-gula. Till dessa bilar har man valt att fylla ut med en Mercedec 500 nåt och två stora vita Vans. Det är liksom ganska crowded på deras uppfart. Och det bästa är att gatan liksom jämnar ut sig eftersom vi i vårt hus har tre snygga silvriga racerspjuts-Mitsubishi Lancers. IIIaah!

Vi håller oss till våra Lancers för det verkar så himla jobbigt med en Lamba (som det från och med nu heter). När jag åker till kontoret så stiger jag upp, äter frukost och stoppar nyckeln i låset på bilen och drar. Våra stackars, stackars grannar är tvingade att gå upp flera timmar tidigare än oss. De får ta av den svarta tighta bilstrumpan som obligatorsiskt träs över bilen var kväll. Sedan måste de öppna bildörrarna i en underlig procedur, där dörrer flyger uppåt, så att om man inte aktar sig, riskerar att pricka in en ordenligt upper-cut. Sedan slår de igång motorn, och till och med vi grannar får slå händerna för öronen för att skydda trumhinnorna. Sedan är det dags för de stackarna att klättra in i bilen, ca 20 cm över marken. Som tur är så är våra grannar japaner, och inte särskilt långa, men min fantasi kan skena när jag försöker se mig själv kränga mig in i den bilen på ett något så när värdigt vis (...och det skulle säkert göras vid någon tjusig VIP-entré med röd matta och en massa åskådare). När bilen äntligen rullar ut på trottoaren är det dags för tvätten. Varendaste enda morgon gnos och gnuggas det till förbannelse på de här gulgröna åken.

Någon timme senare, med ledvärk och ömma fingrar rullar bilen med lite tur äntligen iväg...

I´m so happy I dont have a Lamba.

Världens kändaste land

Här är Sverige världsberömt. Men det vet ju alla svenskar redan. Vi vet att vi kan vara stolta över det alla i hela världen vet om oss. Vår generösa politik, Olof Palme, snö, frihet, Volvo, ABB, H&M och IKEA. Och bastu och snygga tjejer. Och duktigt folk.
I Dubai är vårt kära hemland känt för helt andra saker. I en taxi:
- Oh, Swedish! I know. Very good country. Very good. Cold and snow.
- Yes, very good country! (stolt och överentusiastisk svenska som nickar frenetiskt och inte kan sluta le och gärna lutar sig lite fram i taxin för att verkligen visa hur trevlig och stolt hon är över sitt vackra land)
- Is in Europe. I know.
- Yes.
- You have good chocolate!
- Eh.. yes.. Marabou (nu är hon så stolt att hon nästan spricker och funderar på om hon ska be honom att åka 1,5 mils omväg förbi IKEA så att hon kan köpa svensk choklad och dela med sig av till honom) You like our chocolate?
- Yes, very good. And good cheese, you have!
- Eh.. yes! We have. You know Arla? (Aooch, hon biter sig nästan i tungan när hon inser att Arla kanske inte har det bästa ryktet här i Dubai)
- Yes, I love your cheese. Much better than Dubai cheese!
- Good you like it! (nu vet lyckan inga gränser och hon praktiskt taget hänger över den stackars chauffören)
- And my friend says you have the best watches in the world.
- Eh... yes..eh? No.
- Yes, I know Switzerland.
(Hon lutar sig utmattad mot ryggstödet och suckar. Det var väl en jävla tur att jag inte tog med honom till IKEA och köpte en Schweizernöt i alla fall. Varför i h%&#te heter den så förresten?)

Smak av Sverige

Åt lunch på kyrkan idag. Alltid bra. Men faktum är att man tror att köttbullarna eller osten ska kasta ens sinne handlöst in i minnenas värld och längtan efter nära och kära i Sverige ska växa till jättemonster. Men nej. Nothing! Inte den minsta tillstymmelse till deja vu infinner sig. Till vi kommer till kaffet. I rund, genomskinlig panna bryggs det. Och tillåts stå. Och stå. Och stå. Så när jag sörplar mitt kaffe - då plötsligt! Precis som att sitta på Krämarens snuskiga hak och ta en kopp vidbränt på maten. Hur kan det ibland vara godare än lyxiaste macchiaton there is?

Cirkus upphöjt i 3

Torsdag till söndag spenderades i Abu Dhabi. Formel 1 var på plats och Martin jobbade. Kära gamla ActionImpact stod för eventet och det var mer än lyckat! Vi kan väl säga att jag inte så särskilt ofta har tryckt upp loggan på magen på en Airbus som sedan får cirkla över eventet på låg höjd... strax efter att 9 F16-plan har bedövat varenda lite sork i stan.

Grymt att se hur man flyger in bilar och förare för miljontals dollar och sedan i 35 graders hetta och solstek låter människor njuta av gummi som smälter mot citys asfalt. Det är en ordentlig cikus det där Formel 1 har jag förstått. Alla reser runt världen tillsammans och väcker uppmärksamhet och galna upptåg vart än de kommer. Påminner mig om Melodifestival-cirkusen, som nu är igång igen, dock utan mig i manegen den här gången.
Försökte se den första deltävlingen på svt.se inatt, men inte ens en gammal avdankad schlagerräv som jag orkade sitta uppe halva natten. Funderar på om jag kan skicka in en liten önskan till Mr. Björkman om att sända en sneak preview tidigare på dagen för alla oss stackars utflugna svenskar som inte vill annat är heja på Tommy Nilsson och se om Stefan Andersson är sig lik, eller bara frenetiskt söka efter en skymt av Bertan i publiken? Cirkusen är igång och lite önskar jag nog ändå att jag var där. Tills jag inser att jag sitter i skuggan med ett glas kallt rosé och läser i Emirates Post att Tiger Woods just nu spelar på golfbanan som ligger i vårt kvarter. I will survive!

På tal om cirkus så är det dags för ett självklart besök på Cirque de Soleils föreställning på tisdag. Världsklass, sägs det.