Landet där väntan betyder mer än man tror.

I väntans tider...

Det är en underlig känsla att plötsligt börja jobba mitt i semestern. För det är så det känns. Det är svårt att hitta motivation till att sätta sig framför datorn och slita... särskilt när man vet att stranden är 5 min bort.

Har hyrt en bil nu i alla fall. En fantastiskt snygg silvrig Mitsubishi :) Måste ju åtminstone har en bil som man kan köra till bilaffären. Så det är en Mitsubishi som gäller för nu.

Var på banken i går. Kul ställe. 800 personer eller så jobbade med samma sak. Yes, mam. You should speak to the manager, mam. Och sen skickades man runt i en kvart. Bra sätt at träffa folk! Hann åtminstone presentera mig för en handfull. Det var förresten likadant på biluthyrningsfirman också. Där tog det 35 minuter att få en bil. Inte för att det var kö utan mest för att alla stämplar måste hitta sin plats och alla fält måste fyllas i korrekt och sen måste den obligatoriska väntan ingå också. Men där träffade jag en trevlig arkitekt från Libanon, så också det förde något gott med sig.

Så numera ska jag försöka att alltid vänta lite. Lätt för någon som mig - som inte är det minsta rastlös! Tur.